Selfies eller selfish?

Vi smattrar iväg så många bilder med våra mobilkameror så att man nästan undrar hur det hela påverkar oss.
Minns vi stunderna bättre för att vi förevigar dem, eller blir de till dussinvaror som vi glömmer bort just för att vi fotar oss hela tiden?

En sak är säker: Vi har alla en längtan efter att bli sedda och uppmärksammade. Det är ett inbyggt behov i oss, sociala djur som vi är.
Detta är inte någon dömande fråga, utan mer av en fundering: Behöver vi verkligen alla selfies som finns? Kanske gör de oss mer selfish?

Skillnaden mot förr är i varje fall påtaglig.
När du var tvungen att betala för en ny kamerarulle och för varje framkallning, ja då pepprade du inte en massa bilder på dig själv utan någon eftertanke. När du hade ett begränsat antal bilder så var du även mer mån om att det du fotade skulle betyda något. Speciellt eftersom du rent fysiskt behövda lämna in rullen efteråt, eller posta den.

Begränsningarna pushade oss som fotografer på ett annat sätt än idag. Det var varken bättre eller sämre egentligen, utan annorlunda.

Fördelen idag är att eftersom du med digitala kameror kan ta i princip oändligt med bilder, så har du också möjligheten att raffinera fram det allra bästa. När det inte kostar något att pressa ned avtryckaren så har du möjlighet att förädla din fotokonst.

Nåja, mobiler i all ära, men det är ändå något med att bära omkring på en rejäl systemkamera med ett ordentligt objektiv. Bara känslan av en ordentlig pjäs runt halsen gör att man känner sig som ett proffs.

Och skulle något hända med utrustningen finns alltid http://www.kamerateknik.se/ som kan hjälpa en med reparationer och dylikt. Här har man vara att ta hand om de flesta märken, så som Canon, Nikon, Panasonic och Hasselblad.